söndag, juni 29, 2008

att vakta katt om sina minnen

i helgen har jag haft det ärofyllda uppdraget att passa ett stycke monsterkatt (inte att förväxla med Lilla b's äkta monsterkatt!) den här katten vill gärna vara en monsterkatt, den har rätt storlek och humör, men färgen och lekfullheten sina år till trots gör att man inte riktigt köper historien. han är gråvit och stor och fäller som sju svåra år! Till råga på allt heter han det minst trendkänsliga namnet i kattvärlden - Nisse.

Vi hade en Nisse när jag var liten. När jag var 6 månader fick vi honom hem till oss, och han levde och var högt ärad i alla sina dagar tills en solig dag 17 maj då han gick ur tiden och aldrig kom hem igen, 17 år gammal.


*

2 kommentarer:

Ronja sa...

Det är något speciellt med gamla katter. Vi har en 16-åring hemma som börjar bli lite stel i gumpen, men för övrigt är han pigg. När han väl värmt upp en stund springer han gärna om han har bråttom hem, eller hoppar upp på favoritstolen på altanen. Håller tummarna för att han ska orka hålla oss sällskap länge till...

sericea sa...

ofta håller dom ju andan uppe länge till även om dom börjat bli lite till åren och tröttare och mest vill sova. men alla katter är kära o saknade när dom än går ur tiden.