Stadsparker är till för folk!

Att läsa böcker om sin egen stad förnöjer. Jag har läst ut Stadsparker är till för folk av Arvid Bengtsson, Göteborgs stadsträdgårdsmästare åren 1962-1982.
Nu har jag bland annat lärt mig att det planerades ett operahus (lyriska teatern) i Trädgårdsföreningen i mitten på 70-talet, ett bygge som efter många turer tillslut stoppades.

Jag har även lärt mig att lindarna vid Fattighusån vid Stampgatan planterades redan 1770!
De är små för att de ständigt skurits tillbaka för att inte inkräkta på gatuutrymmet. Det är troligen på grund av den hårda beskäningen som de trots sitt utsatta läge nått en så hög ålder. De små kronorna har inte utgjort något vindfång och har därför klarat även hårda stormar. Vid en hård storm 1969 föll över tusen träd i Slottskogen men lindarna vid Stampgatan stod kvar helt oskadade.
Jag ser dom varje gång jag åker hem med vagnen. Dom är lagade med betong på sina ställen och sneda och vinda, men grönskar lik förbannat varje år! Det är ena sega träd minsann.

Lindarna vid Fattighusån och Slussen, mot Drottningtorget. ca 1930-40 tal.

Slussen, från Drottningtorget sett. 1800-tal. Lindarna i mitten på bild närmast kanalen.
Till vänster "Bracka", en form av fattighus, som bedrevs från 1700-talet till 1917 då byggnaden revs för nya posthusbygget.

Slussen och lindarna långt bort på vänster sida. Från sommaren 2008.

På 1960-talet fortsatte ekonomin att vara ett stort problem för Stora Teatern. Den började dessutom förfalla. Nu började man fundera på att bygga en ny teater. De platsförslag som var aktuella var huvudsakligen Heden, Götaplatsen och Trädgårdsföreningen. 1967 beslöt man att Göteborgs nya “lyriska teater” - den nya operascenen - skulle byggas i Trädgårdsföreningens norra del. I anslutning till denna skulle dessutom en restaurang och en utomhusteater byggas, en gata skulle dras igenom parken och direktörsbostaden och växthusanläggningarna skullle rivas. Stora Teatern skulle få stå kvar som kulturminnesmärke.
Trots att man klubbat igenom att Trädgårdsföreningen skulle få inhysa musikteatern fortsatte diskussionerna om vilken som egentligen var den bästa platsen. Man diskuterade också om det verkligen var alldeles nödvändigt att bygga en helt ny teater. Nybygget beräknades kosta runt 130 miljoner kronor. Flera socialdemokratiska organisationer var emot operabygget. De ansåg att det fanns betydligt mer angelägna saker i kommunen att satsa pengar på än ett nytt operahus. Debatten fortsatte. Skulle man bygga nytt eller inte? 1977 beslöt kommunledningen att inte bygga en ny musikteater. Stora Teatern skulle istället byggas om.
Trädgårdsföreningen var räddad.


Lindallén på Vasagatan var på 60-talet Göteborgs pampigaste trädallé. Efter kraftiga protester från boende i området som tyckte att "det inte är rimligt att gatuplanteringar skall få förslumma lägenheterna i de omgivande husen, som blir mörka och hälsovådliga." hamlades allén kraftigt våren -66 och det blev en folkstorm.
Träden grönskade dock redan samma sommar och kritiken dog ut.

Lindallén Vasagatan 00-talet.

*