Då flög en vind från havet in..
Mitt frånfälle som bloggare beror på frånvaron av ord, förlusten av en stor kärlek.
Det är svårt att skiva om triviala ting när livet inte borde rulla på som om ingenting har hänt, för livet står ju still i detta nu och för alltid.
Det är på ett sätt både ett hån och en tröst att livet rullar vidare. man vet att det finns där när man orkar titta upp igen och kanske orkar hoppa på. och tänka framåt, att imorgon, om ett tag ska jag...
minsta solglimt och varje solnedgång blir speciell, vindens krusning på vattenytan är unik.
det säjs att sorgen är kärlekens pris.
Då flög en vind från havet in med lockande musik,
en mumrik spelar på sin flöjt i sömnig sommarvik
nån kappsäck har han aldrig haft och aldrig trånga skor,
han vandrar på den gröna äng där inga sorger bor.
(Tove Jansson - Vem ska trösta knyttet?)
*
5 kommentarer:
Jag har sett att du har varit borta ett tag och har tänkt på dig. Jag är ledsen att du har råkat ut för något så svårt.
Jag kan inte säga att jag förstår hur du känner dig, för jag kan inte ens ana hur det måste vara och ännu mindre sätta mig in i din situation.
Jag kan bara säga att jag känner med dig och hoppas att du kan uppfatta en ljusglimt här och där och kanske så småningom börja att känna dig litelite bättre.
Tills den dagen kommer, kan jag bara sända dig en stor cyberkram och klapp!
Kram //Jo
Tack, dina ord värmer. Kram!
Sänder en liten tanke jag också.
Helena - Tack vännen!
Man får glädja sej åt den tid man fick.
Annars är ju livet mest småsaker..
Skicka en kommentar