lördag, mars 27, 2010

upp upp

en dimmig afton på mitt berg,
skickade jag en liten hälsning upp till dig.




jag saknar dig så mycket.
hoppet är det sista som ger sig på människan, som du sa en gång :o)


*

3 kommentarer:

Maria sa...

Så fint Johanna! Ja, han saknas så. Men det tröstar att vi är många som bär honom i ett ljust minne. Så fina bilder du har på bloggen! Kramar

johanna sa...

Maria - ja det var fint. o många ljusa minnen har vi o bär som små skatter. Kram!

Hannele på Hisingen sa...

Fint.