jämställdhet i hemmet

igårdagens DN fanns det en mycket intressant artikel om jämställdhet i parrelationen.

i dagens fortsätter dom med en artikel om ett förtydligande att det inte är jämställdheten i sig som förstör, utan strävan efter jämställdhet gnager på de traditionella könsrollerna.

"Ju mer kvinnan tjänar, desto mindre gör mannen i hemmet. "

"Genom att mannen låter bli att göra hushållsarbete och kvinnan struntar i att ligga på, så upprätthålls könsidentiteten. Men hur kul är det att komma hem till en arbetslös man som inte ens har diskat?"


i det här hemmet sköter sambon all matlagning. Jag har varit nöjd med det upplägget för i mina tidigare relationer har jag stått för hela matlagsningslasset då partnerns största bedrift i köket har varit att koka makaroner.

problemet är dock allt som kommer efter matlagningen. disken, tvätten, dammsugningen, sängbäddning, hemmets skötsel i allmänhet. det där vi kvinnor gör utan att tänka på (faktiskt!) plocka undan, ställa i ordning, samla ihop tidningar, lägga mattor till rätta, justera tavlor, gå ut med källsorteringen, byta soppåse, köpa toappapper/handtvål/frukostflingor, byta badrumshanddukar, osv osv osv.
i mitt fall är det fullkomligt otänkbart att inte ställa tillbaka något på samma ställe där jag tog det. det är grundregeln för ordning o reda. och då är jag inte en städmyra eller ordningsfaschist av stora mått. men jag gillar inte när det ligger travar med tidningar överallt, disken står i travar i köket, papper, kvitton, skräp, urdruckna glas o allsköns trams är spritt överallt.

varför uppmanas vi tjejer att ta för oss i arbetslivet, och buffla oss fram som män gjort i århundrande om ingen (mammorna!) kan uppmana männen att lära sig att tvätta, laga mat och plocka undan efter sig?? är det endast en konstant rännil av mammor som glider genom mäns liv för att de ska slippa ta hand om nåt så simpelt som hushållsarbete?
man undrar..

.