Visar inlägg med etikett sorg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sorg. Visa alla inlägg

lördag, mars 26, 2011

kära du



2 år av saknad.
jag hoppas du har det fint där du är och att solen skiner på dig idag med.




*

torsdag, november 25, 2010

kära haren


det är fint att du satt utanför mitt köksfönster just inatt när jag inte kunde sova. att du väntade på att jag skulle upptäcka dig när jag vankade av och an och funderade på hur man bäst bekämpar sömnlösheten. jag såg en polisbil köra förbi nere på gatan. andra gången denna veckan. magen började kurra och jag tog en tallrik flingor och ställde mig vid fönstret för att titta på ljusen från stan. då satt du där. mitt i den snötäckta gatan. du kikade dig omkring. lyssnade lite. tittade åt mitt håll länge. du hade ingen brådska. sen började du sakta hoppa bortåt. precis som att jag skulle ha chansen att se dig, följa dig hela vägen bort på gatan. du hoppade en bit och stannade. hoppade en bit till. tills du försvann där gatan kröker sig och du hoppade in i skogen.
det är fint att du kommer och hälsar på mig ibland. du vet att jag aldrig glömmer bort dig. att jag aldrig slutar sakna dig.





*

lördag, oktober 02, 2010

hemmets hjärta



köket där jag tillbringade nästan all tid i mitt liv ett tag.
drack kaffe, pussades, lärde mig spela backgammon, gjorde pepparkakskojor, drack citronlikör, drömde oss bort, läste tidningen, pratade och skrattade.






jag saknar dig jag saknar dig.


*

tisdag, juni 22, 2010

sorgen

sorg är något ständigt närvarande. den ändrar skepnad, känslor och uttryck.

den kan vara göra ont, vara snabb och intensiv. som känslan när jag går förbi hans foto på tvbänken och jag tänker, vad länge sen det var jag hörde av honom, jag måste ringa! och man sekunden senare minns hur det är, var han är.
eller lite bitterljuv, ett ömt minne, som när ens syster frågar om man vill ha kaffe efter maten. han som alltid frågade, så fort man knappt hunnit svälja sista tuggan. villduhakaffe!? jaa vänta lite hjärtat...

den kan kännas lite vadderad, lite långsam, det är ledsamt men gör inte akut ont, att det känns som alldeles nyss, när man minns farmor och saker hon brukade säja.

eller långt borta, som tillhörde ett liv som inte längre finns, en äventyrlig barndom med prickskytte, traktorkörning och flottbyggen. en grav som ligger för långt bort för att man ska kunna hälsa på när man vill, hos morfar där borta i djupa skogen.

eller overklig och orättvis, som skapar ilska, hjälplöshet och ledsamhet. att sörja någon som faktisk lever. men man inte har kontakt med.


sån är sorgen. och saknaden.

*