sorgen

sorg är något ständigt närvarande. den ändrar skepnad, känslor och uttryck.

den kan vara göra ont, vara snabb och intensiv. som känslan när jag går förbi hans foto på tvbänken och jag tänker, vad länge sen det var jag hörde av honom, jag måste ringa! och man sekunden senare minns hur det är, var han är.
eller lite bitterljuv, ett ömt minne, som när ens syster frågar om man vill ha kaffe efter maten. han som alltid frågade, så fort man knappt hunnit svälja sista tuggan. villduhakaffe!? jaa vänta lite hjärtat...

den kan kännas lite vadderad, lite långsam, det är ledsamt men gör inte akut ont, att det känns som alldeles nyss, när man minns farmor och saker hon brukade säja.

eller långt borta, som tillhörde ett liv som inte längre finns, en äventyrlig barndom med prickskytte, traktorkörning och flottbyggen. en grav som ligger för långt bort för att man ska kunna hälsa på när man vill, hos morfar där borta i djupa skogen.

eller overklig och orättvis, som skapar ilska, hjälplöshet och ledsamhet. att sörja någon som faktisk lever. men man inte har kontakt med.


sån är sorgen. och saknaden.

*