kära haren
det är fint att du satt utanför mitt köksfönster just inatt när jag inte kunde sova. att du väntade på att jag skulle upptäcka dig när jag vankade av och an och funderade på hur man bäst bekämpar sömnlösheten. jag såg en polisbil köra förbi nere på gatan. andra gången denna veckan. magen började kurra och jag tog en tallrik flingor och ställde mig vid fönstret för att titta på ljusen från stan. då satt du där. mitt i den snötäckta gatan. du kikade dig omkring. lyssnade lite. tittade åt mitt håll länge. du hade ingen brådska. sen började du sakta hoppa bortåt. precis som att jag skulle ha chansen att se dig, följa dig hela vägen bort på gatan. du hoppade en bit och stannade. hoppade en bit till. tills du försvann där gatan kröker sig och du hoppade in i skogen.
det är fint att du kommer och hälsar på mig ibland. du vet att jag aldrig glömmer bort dig. att jag aldrig slutar sakna dig.
*
2 kommentarer:
Att inte kunna sova är verkligen hemskt! Det är väl inte för intet som det används som tortyr i en del hemska länder... :/
Tur att du har någon som tittar till dig i alla fall!
Ja man vet ju att man kommer somna nångång men att bara ligga o vrida sig i evighet suger verkligen.
Haren kommer när man som bäst behöver det. :o)
Skicka en kommentar