en f.d. traditionsnazists berättelse
Förr om jularna hade vi alltid jättejulen Allan. Vi firade hos morsan OCH farsan. Dagen före jul och på själva julafton.
No matter what klädde jag alltid granen med farsan dagen innan julafton. Det var tradition. Och traditioner ska hållas. Allt snyggt, malätet, egenknåpat, pysslat och ärvt julpynt skulle upp i granen, hur fult, nyinköpt eller gammalt det än var. Smällkaramellerna som mina systrar gjort i mellanstadiet på de lägsta grenarna. När katten Nisse fanns hade vi även några bjällror åt honom att buffa på längst ner. Han tyckte om att kura ihop sig under granen och spred sen ut granbarr i hela huset till farsans förtret.
Sen var det piprensargubben. Han var obeskrivligt ful, hade en röd dress av ihoplimmad filt och skägg av nåt oidentifierbart material. Han var knappt tio cm hög men skulle alltid sitta längst in mot stammen på några grenar och ha koll på läget.
Allra högst upp hängdes julgranskulorna från gamlamormor upp. Lätta som luft, helt i glas och tunna som nylagd is. Resten av kulorna var röda och silver.
Jag vill minnas att vi hade ett hyfsat nytillskott i form av polkagrisstänger, såna där american-style, som farsan tog med från Miami. De var inplastade men hade blivit lite mjuka eller knäckta här o var.
Sen en härva av gammalt glitter, men allra först satte pappa i ljusen i granen, sen var det fritt fram att bomba granen med allt pynt. Stjärnan var en silvrig sak som alltid sattes upp sist. Oftast lastade jag på det mesta som fanns i lådorna, men ibland fick vissa saker pausa, som de gamla filtgubbarna med trähuvuden. Det fanns mycket mer, men mitt minne sviker.
Jag har inte klätt en gran på flera år. Jag tog min hand ifrån alla jultraditionerna när familjen imploderade, när jag fråntogs mina högtidliga uppdrag, det år när det gjordes avsteg från traditionen.
Jag går numera otraditionellt rakt genom julen. Jag vägrar julklappar och har minimalt med pynt hemma. Jag rör inga julgranar. Jag mår illa av julen, jag är less på den. Jag skulle gladeligen slippa den helt.
Nästa år ska jag försöka vara nån annanstans, där dom inte ens visste att julen fanns..
ingen jävla julgran
*
3 kommentarer:
jag har skapat egna lugna traditioner
(firade inte jul på hela 1970-talet, har lite att ta igen ;)
Ibland är det bra att backa ett stort steg och upphöra med alla traditioner och se vad man EGENTLIGEN vill gör med julen.
Jag pyntar ytterst sparsamt fram till lucia, då kommer det upp EN tomte som jag fick när jag föddes. Ful som stryk, men min.
Den eventuella granen pyntas dagen innan, med det som faller mig in för tillfället.
Före lucia finns det eventuellt adventsljusstakar uppe, men inte alltid. Ungefär så julig är jag nu.
Jag fattar inte de som pyntar ALLT 1:e december. Kräks de inte på grejerna lagom till lucia då?
jag tål inte folk som överjulpyntar, du vet med gardiner dukar o hela skiten. urk.
jag har aldrig haft en egen gran i lgh då jag alltid åker hem över jul, o det är inget som känns lockande alls nu heller, granar är bara meck.
lagom är bäst, eller hur var det nu? :o)
Skicka en kommentar